Beagle - The Things We Say

Polar 1992.

Beagle lät på många sätt som flera andra av de stora indiepopbanden i Sverige i 90talets början. Ren pop med snygga melodier och harmonier. Beagle kan väl skiljas från de andra då de blev grammisnominerade för sin debut 92, men sen helt och hållet fallit i glömska. Oförtjänt då denna skiva verkligen innehåller några riktigt fina poppärlor. Inte minst den största hiten The Things We Say.

Beagle - The Things We Say på Spotify

S Club 7 - You're My Number One

Polydor 1999.

När Spice Girls inte längre var inne fick deras manager Simon Fuller (som ännu senare även startade det skapligt fasansfulla Idol-konceptet) en ny idé. Han samlade ihop några sångare och sångerskor och det spelades in tv-serie (som pågick i hela fyra säsonger, hör och häpna) som handlade om bandet. Detta är märkligt.

Musikaliskt tog de väl smått över där Spice Girls slutat, You're My Number One har lite av den soulkaraktären som Spice Girls Stop! hade. Detta är givetvis positivt.

Det må vara radiovänligt och högsta graden av kommersialism, men varför skulle man bry sig om det när låtarna (bitvis) är fenomenala?

S Club 7 - You're My Number One på Spotify

The Rubettes - Sugar Baby Love

Polydor 1974.

Nästan oförskämt småtramsig bubbelgumspop. Allt är så perfekt och doo wop-stämmorna är sliskigheten själv. Ackorden är överdrivet harmoniska och hela instrumentationen är löjligt polerad. De tydliga Spector-influenserna gör slutligen att låten givetvis är helt omöjlig att motstå. Förtjusande.

The Rubettes - Sugar Baby Love på Spotify

The Ruling Class - Flowers

Fandango 2008.

Jag minns att jag första gången jag hörde Flowers, för två och ett halvt år sen ungefär, slogs av de stora likheterna med The Stone Roses och för den delen Blurs första album. Det må vara snarlikt, ändock förbannat bra. Välskriven låt och ja, hade den varit Stone Roses eller Blurs, hade den utan tvekan platsat in på respektives album.

Som jag förstått det existerar inte bandet under detta namn längre utan spelar nu som SULK. Det visar sig väl vad det kan tänkas innebära. Som sagt, Flowers är värd varenda ev av sina knappa fyra minuter som perfekt poplåt.

The Ruling Class - Flowers på Spotify

LCD Soundsystem - All My Friends

DFA 2007.

Utnämnd till 00talets näst bästa låt av Pitchfork. Det är inte illa minsann. Nog för att jag ogillar Pitchfork och deras hipster-ideal, men en andraplats är alltid en andraplats. All My Friends är faktiskt kanske 00talets näst bästa låt, inte alls omöjligt. I rätt sammanhang är den världens genom tiderna bästa låt liksom. James Murphy visade verkligen var skåpet skulle stå med hela Sound of Silver, nån form av halvpolerad dancepunk och väldigt bra låtar. På singeln inkluderades en ganska fenomenal version av Franz Ferdinand också.

LCD Soundsystem - All My Friends på Spotify

Judee Sill - There's A Rugged Road

Asylum 1973.

I början av 70talet var folkiga singer/songwriters väldigt inne. Judee Sill var en sådan tills hon tragiskt nog dog som följd av drogmissbruk efter bara två album. Öppnaren på det andra, There's A Rugged Road är väldigt fin. Melodin är helt och hållet perfekt, första frasen är omöjlig att få bort från hjärnan när den letat sig dit. Det hörs att Judee inte är professionell stråkarrangör, men det gör inget. Det blir lite mindre tillrättalagt och väldigt fint just tack vare det, tror jag.

Judee Sill - There's A Rugged Road på Spotify

Addis Black Widdow - Goes Around Comes Around

Instant Karma 2001.

Den soulinfluerade 00tals-r'n'bn som Addis Black Widow försåg oss med för ganska exakt tio år sen lämnade ett stort avtryck på mig. De två singlarna, Wait in Summer och Goes Around Comes Around är säregna uttryck vars motståndare jag har väldigt svårt att förstå.

Addis Black Widdow - Goes Around Comes Around på Spotify

The Turbans - Three Friends

Roulette 1961.

Precis i början av 60talet spelade afroamerikanska doo-wop-gruppen in Bacharach- och David-låten Three Friends och de gjorde det med bravur. Den är både rolig arrangemangs- och textmässigt, likväl som väldigt bra.

The Turbans - Three Friends på Spotify

The Troggs - Love Is All Around

Page One 1967.

Garagerockarna The Troggs gjorde sig kanske främst kända för sin cover på Chip Taylors Wild Thing, och i andrahand genom Wet Wet Wets cover på deras Love Is All Around. Sistnämnda låten är inte alls lika protopunkig som delar av deras övriga repertoar, men likväl ett fint guldkorn från 60talet. Tackar och bockar för den!

The Troggs - Love Is All Around på Spotify

Loudon Wainwright III - The Swimming Song

Columbia 1973.

Jag har läst om en person som tyckte om Wainwrights sätt att skriva endimensionellt, en låt om just att simma i det här fallet. Det var konstigt tyckte jag. Själv ser jag den här sången som en av de mest öppna jag hört. Det finns så många ingångar för metaforer. I allmänhet handlar det väl om att under en viss tidsperiod lära av att försöka. Det är väldigt fint skrivet och likaså sjunget.

Loudon Wainwright III - The Swimming Song på Spotify

Albert Hammond - It Never Rains in Southern California

Columbia 1972.

Musikaliskt sett är den otroligt härlig, man mår bra av att höra den. Textmässigt är det helt andra visor. Den handlar om en man som flyttar till amerikanska västkusten för att bli känd och rik kan tänkas, men han misslyckas förstås. Texten är oerhört vackert skriven. Och som sagt, musiken gör själen lycklig. Då måste det väl ändå vara perfekt pop det rör sig om?

Albert Hammond - It Never Rains in Southern California på Spotify

Staffan Hellstrand - Stella Luna

EMI 1998.

Staffan har gjort massor av låtar och skivor de senaste två decennierna. Även om nästan allt besitter nåt slags kvalitet har han aldrig varit världens jämnaste dock. Mästereposet Underland som egentligen skulle bli ett dubbelalbum, men istället slutade som hans längsta skiva helt enkelt är ett undantag så till vida att den är perfekt rakt igenom. Från lågmälda gitarrballader som Septembersörmland till stora produktioner som höjdpunkten Jag i Underlandet.

Stella Luna är ganska typisk Hellstrand-pop. Lyriken är vacker och stråkar fyller ljudbilden. Melodin är en av hans allra starkaste och på så vis blir Stella Luna ganska fantastisk.

Staffan Hellstrand - Stella Luna på Spotify

The Decemberists - Valerie Plame

Jealous Butcher 2008.

I brist på kärlek får man skriva om annat. Före detta CIA-agenter och sånt där. Det gjorde The Decemberists om Valerie Plame, och låter är festlig, fin och skitbra. Outrot påminner onekligen väldigt mycket om The Beatles Hey Jude, men det får ses som en pastisch snarare än ett plagiat.

The Decemberists - Valerie Plame på Spotify

Looking Glass - Brandy (You're A Fine Girl)

Epic 1972.

Låten handlar om sjömän som går i land som alla förklarar hur underbar denna Brandy är, vilken fantastisk fru hon kan bli. Dock är de redan förälskade i havet, så Brandy får ingen. När baren där Brandy jobbar stänger går hon hem och älskar en annan. Nån som inte finns där. En annan sjöman som hängivit sitt liv till havet.

Det är en rätt så billig text egentligen. Men låten är en schysst, vit soulpoplåt i midtempo. Den svänger och är medryckande. Snygga harmonier och blås, stråkar och körarrangemanget är tipptopp.

Det var för övrigt på grund av den här låten som Barry Manilow döpte om sin smäktande ballad till Mandy, rimligtvis för att undvika förvirring.

Looking Glass - Brandy (You're A Fine Girl) på Spotify

Kaiser Chiefs - Ruby

B-Unique 2007.

I och med Kaiser Chiefs anda skiva fyllde de på låtmaterialet med fler firmafest-sing-along-refränger och ungefär halva skivan är helt briljant. Första spåret, Ruby är en av de låtarna. Vår protagonist är upp över sina öron förälskad i Ruby och uttrycker detta helt förbehållslöst i sång och skrik på klassisk brittisk manér.

Kaiser Chiefs - Ruby på Spotify

The Coral - Jacqueline

Deltasonic 2007.

Två dagar efter albumet släpptes nådde det min brevlåda. Det var bland de bästa födelsedagspresenter jag någonsin fått. Tidigare den sommaren hade jag hört Jacueline på engelsk webbradio en gång, och även haft förmånen att se detta fantastiska band live. Redan då anade jag stordåd, men först när jag hörde hela albumet kunde jag konstatera att The Coral återigen återuppfunnit sig själva och att Roots & Echoes var just det fantastiska albumet jag hade hoppats.

Jacqueline är sommarregnig 60talspop fast från en annan tidsålder. Det visar på hur tidlös musik av den här typen är, och jag garanterar att The Corals låt kommer hålla i många, många år framöver. "It's a crying shame to see a kiss become a memory" utgör rader jag har svårt att inte smälta av när jag hör.

The Coral - Jacqueline på Spotify

The Kinks - Lola

Pye 1970.

Om en man skriver om kärlek men inte om en kvinna kan det istället handla om en man. Den mannen kan ju eventuellt vara transvestit och kalla sig Lola så får han mer än gärna vara med på min kvinnonamnsvecka. En sån låt skrev Ray Davies, baserad en verklig händelse som bandets manager varit med om. Bortsett från finurlig och rätt humoristisk text har Lola ett unikt, skönt momentum genom trummorna som bara driver den vidare i midtempo hela låten. Det görs på ett riktigt häftigt sätt. En av The Kinks bästa.

The Kinks - Lola på Spotify

Elvis Costello - Alison

Stiff 1977.

Alison är en fin och lite sorgsen historia om en man som möter en kvinna med vilken han en gång hade ett förhållande kan tänkas. Hon lämnade honom för en annan, och fick ett dåligt liv vilket mannen tycker är sorgligt. Simpel kärlekshistoria uttryckt på ett väldigt fint sätt, med en oerhört ljuv melodi och produktion.

Elvis Costello - Alison

Kvinnonamnen enligt Perfekt Pop

Många gånger har män skrivit låtar om kvinnor, och döpt dem efter desamma. Många gånger har det blivit succé. Sju av mina personliga favoriter följer under denna vecka.

Laserpistolerna - Paul McCartneys ögon

2010.

När jag flyttade till Stockholm och började studera lärde jag känna en begåvad ung man. Leonard Brunner. Han gav mig en skiva med några låtar hans band spelat in, Paul McCartneys ögon var bäst på skivan. Det tyckte han också.

Varje gång jag tänkt se Laserpistolerna spela har jag lyckats vara borta från stan, men nu på fredag spelar de på Debaser Slussen, och jag är given i publiken. För det här är riktigt bra svensk pop.

Laserpistolerna - Paul McCartneys ögon, musikvideo

Madness - My Girl

Stiff 1979.

Det finns inte ord att beskriva Madness. På listan över världens bästa band är de högt placerade. Med lagom skainfluerad pop släppte de ett par singlar innan My Girl, och en lång, lång rad efterföljande. Men My Girl var den första singeln som verkligen visade var Madness var på väg med sin musik. Den är en av mina absoluta favoriter även om många senare singlar också varit toppenbra, och den representerar allt som är Madness. Baktakten, lekfullheten. Suggs, melodierna. Nej, det finns inte ord att beskriva hur bra det här är. Bara känslor kan det.

Madness - My Girl på Spotify

Sandie Shaw - (There's) Always Something There to Remind Me

Pye 1964.

Under min barndom spelades mycket Burt Bacharach i mitt hem. Vissa av låtarna satte sig i hjärnan och har stannat alla år sedan dess. Först rätt så nyligen bestämde jag mig för att försöka hitta dessa låtar, så nu kan de ju väntas dyka upp här med jämna mellanrum. Det här är en av dem. Melodin är helt genial, som så ofta när Bacharach varit i farten. Perfekt tonsättare för Hal Davids texter. Detta är ett av mina första musikminnen.

Sandie Shaw - (There's) Always Something There to Remind Me

Kim Wilde - Kids in America

RAK 1981.

Det finns så många likheter mellan detta och svenska retrorockarna The Sounds att det nästan blir löjligt. Som om de lyssnat på just den här låten var tionde minut när de spelade in sin debutskiva ungefär. Men jag gillar ju The Sounds första skiva, så det är väl skit samma. Jag gillar det här med. Kim Wildes debutsingel. Skriven av hennes bror och far. Kids in America. Scysst lite, lite småpunkig new wave-låt. Riktigt snyggt spelad och sjungen.

Kim Wilde - Kids in America på Spotify

Spandau Ballet - Gold

Chrysalis 1983.

Ibland tar det tid innan man inser att en låt är så bra som den är. Gold är ju new romantics och allt vad det innebär. Kanske lite väl smörigt i åtminstone verserna kan man tycka. Men sånt kommer man över och vänder till låtens fördel. Refrängen är en av 80talets bästa när allt kommer omkring.

Spandau Ballet - Gold på Spotify

Nick Lowe - Cruel To Be Kind

Radar 1979.

Lagom gubbigt och lagom poppigt. Mitt emellan. Första gången jag hörde låten, jag minns inte riktigt när det kan ha varit dock, fanns det någonting jag inte riktigt gillade med den. Såhär i efterhand kan jag omöjligtvis förstå vad det skulle kunna tänkas vara. En typisk sån låt som ingen, verkligen ingen, rimligtvis borde kunna säga nej till.

Nick Lowe - Cruel To Be Kind

The Magnetic Fields - You Must Be Out of Your Mind

Nonesuch 2010.

Indiefolkpop. Inte som Bright Eyes eller Johnny Flynn alltså, mer betoning på pop. Men det är sällsynt att Stephin Merritt och hans Magnetic Fields låter så akustiskt. Nu har de dock gjort det på ett par skivor. Jag tycker att det klär dem minst lika bra som deras mer klassiska noisepopklädsel. Melodin under raderna "You think you can leave the past behind, you must be out of your mind" är lika tjusig som texten.

The Magnetic Fields - You Must Be Out of Your Mind

Coldplay - Yellow

Parlophone 2000.

Innan Coldplay blev gamla och trista (i viss mån var de väl kanske det redan från början, även om de ännu i dag får till riktigt bra låtar emellanåt) släppte de sitt första album. Det var en delvis fantastisk skiva. Yellow är snygg, atmosfäriskt svävande och väldigt behaglig. I allra sista refrängen när de sänker tersen i dominanten är genialt.

Coldplay - Yellow på Spotify

Sugababes - About You Now

Island 2007.

Första gången jag hörde About You Now blev jag med ens hänförd. Trumintrot var lätt att missta för att vara Hard To Explain av The Strokes. Det är givetvis inte samma låt. Däremot så är About You Now en exemplariskt effektiv upptempopoplåt. Lagom elektroniskt, för sammanhanget. Stämsången och melodin gör jobbet som krävs för att inte försumma den snygga bakgrunden.

Sugababes - About You Now på Spotify

Autisterna - Sekel

Groover 2011.

När Autisterna släppte sitt första album Sista Scenen för knappa tre år sen anade man stordåd. Den öppnade starkt med fyra fantastiska poplåtar men tappade tyvärr därefter och blev aldrig den perfekta skivan. Uppföljaren släpptes här om dagen och releasefestspelningen var alldeles för kort, men i högtalarna spelades skivan och jag fattade tycke för en viss låt. Nu har jag hört igenom hela skivan och just den låten sticker ut som den starkaste. Jag upplever det som att Sekel är låten med lägst pretentioner, mest renodlad pop. Den innehåller alla mina favoritelement, så som den fallande skalan i basen och harmoniken, dansanta rytmer och snygga stråkar. Detta är perfekt pop.

Autisterna - Sekel på Spotify

Conor Oberst - Get-Well-Cards

Merge 2008.

Underbarnet Conor Oberst har hållit på i år och dar. Det känns som att han alltid har funnits där. Mest känd är han förstås för bandet Bright Eyes, som kanske mer är en pseudonym än ett band, i många fall. För ett par år sen eller så bestämde han sig för att för första gången ge ut ett cd-album under sitt eget namn istället. Den största skillnaden gentemot Bright Eyes är i mina öron att det påminner mer om traditionell countryrock. Det låter vanligare, men inte därmed tråkigare. Det är väldigt kompetenta musiker och ljudbilden blir väldigt varm och inbjudande med orgeln och den mjuka produktionen.

Conor Oberst - Get-Well-Cards på Spotify

Ednaswap - Torn

East West 1995.

Alternativrockarna Ednaswap skrev och spelade in denna låt ett par år innan Natalie Imbruglia fick sin monsterhit genom sin popversion av den. Jag gillar verkligen hennes cover, men originalet är onekligen coolare. Det är avslappnat och oerhört 90.

Ednaswaps inspelning till Imbruglias video

The Mamas & The Papas - California Dreamin'

Dunhill 1965.

Makarna Philips i The Mamas & The Papas skrev åtminstone en helt makalös låt. Plats 89 på magasinet Rolling Stones lista över världshistoriens 500 bästa låtar. Det är ta mig tusan inte illa. Och det är nog många som håller med, för den underbara harmoniken samt sångarrangemanget är genialt och oemotståndligt.

The Mamas & The Papas - California Dreamin' på Spotify