Daniel Adams-Ray - Dum av dig

Lagom 2010.

Oskar Linnros släppte ett album med en otroligt hypad singel, Från och med du. Alla Facebookstatusar handlade om låten. Alla tyckte att den var bäst. Utom ett fåtal, jag är en. Ytan är välpolerad och det låter snyggt, men det finns ingen melodi som sätter sig, refrängen är näst intill obefintlig och Oskars röst är rätt så klen. Dessutom är texten trist.

"MC Big Danne" lyckas klart bättre. Att han var den bättre av de två på att rappa märkte väl alla som lyssnade på Snook längre än Mr Cool, men uppenbarligen är han även en bättre popmakare. Dum av dig har faktiskt allt man kan begära. Den har både den snygga ytan som befinner sig på Oskar Linnros skiva, men även en melodi man inte kan släppa och smärre afrikanska influenser som gör att det hela känns personligare. Jag ser mycket väl fram emot att höra skivan, och se om den håller en jämn kvalitet.

Daniel Adams-Ray - Dum av dig på Spotify

The Kinks - Victoria

Pye Records 1969.

De allra flesta förknippar inte The Kinks med mer än You Really Got Me och All Day And All of the Night. Det är två bra låtar. Skillnaden mellan dem och en låt som Victoria är att de två förstnämnda är baserade på träiga (men snygga) gitarriff medan Victoria är en mer klassisk poplåt med en melodi baserad på ackord istället. Ray Davies sjunger som en gud på de högre tonerna, texten är ursnygg i sin fulla satir och allt låter bara helt coolt.

The Kinks - Victoria på Spotify

Pontus & Amerikanerna - Elvis och Astronauter

Sonet 1990.

Traditionell poplyrik och traditionella popmelodier. Varför inte fler verkar inse att Pontus & Amerikanerna är ett av de bästa svenska banden som försökt sig på detta kan ses som ett mysterium. De fallande basfigurerna i verserna samt Ammaj7 och Eb i refrängen är geniala.

Pontus & Amerikanerna - Elvis och Astronauter på Spotify

Generation X - Valley of the Dolls

Chrysalis 1979.

Det kanske är mestadels nostalgi, det kanske är perfekt pop. Jag vet att jag fick vinylsingeln av min mor på våren år 2005. Jag vet att låten blev ett ledmotiv för den sommaren. Jag vet att jag älskar Valley of the Dolls. Billy Idol sjöng snyggare än någon annan i världen på den tiden, och Ian Hunters (Mott the Hoople) "glam"produktion fungerar så otroligt mycket bättre än vad jag skulle kunna föreställa mig. Nej, Valley of the Dolls är så klart också ett sånt där tillfälle då man kan fundera på om detta verkligen är punk. Men perfekt pop, det är det i alla fall när allt kommer omkring.

Generation X - Valley of the Dolls

The Vibrators - Sweet Sweet Heart

Epic 1977.

Sweet Sweet Heart kan platsa på vilken lista som helst tack vare sitt fenomenala intro i sig. Men när det väl kommer till kritan är hela låten en riktigt, riktigt bra poplåt. Framför allt dock, introt (och outrot då).

The Vibrators - Sweet Sweet Heart på Spotify

The Buzzcocks - Ever Fallen In Love (With Someone You Shouldn't've)?

United Artists 1978.

Pete Shelley var aldrig mycket för politiken. John Lydon (Johnny Rotten) i Sex Pistols sa i en intervju här om året att Buzzcocks, de kunde fan inte kallas punk, men de var fan bra, så vad spelar det för roll? Ever Fallen In Love är en kärlekssång. Den handlar om att det faktiskt visst finns olycklig kärlek (trots allt Emil Jenssen brukar tramsa om). Och den är snabb och effektiv som Michael Owen i VM 98. Skitbra.

The Buzzcocks - Ever Fallen In Love (With Someone You Shouldn't've)? på Spotify

Dead Kennedys - Kill The Poor

Cherry Red 1980.

Kill The Poor handlar om hur man kan släppa ner en bomb i ett fattigt kvarter för att de rika ska kunna bygga fina hus där istället. Uppenbart ironiskt. Jag har läst historier om högerextremister som inte riktigt greppade denna ironi och tyckte att Dead Kennedys, de var ju asbra. Nåja, folk med vett i skallen förstår nog över lag att så var inte fallet. Det är rått, uppriktigt, och humoristiskt.

Dead Kennedys - Kill The Poor på Spotify

Stiff Little Fingers - Alternative Ulster

Rough Trade 1979.

Fyra arga unga nordirländska män ville spela punk. De tog sitt namn från en Vibratorslåt och funderade över vad som var fel. Självfallet hemstaden Ulster. Ett alternativt Ulster. Sen hängde de på sig instrumenten och spelade för glatta livet. Energin är oslagbaar, och kanske även melodin. Beskåda och beundra.

Stiff Little Fingers - Alternative Ulster i Dortmund 1980

Ebba Grön - Flyktsoda

Mistlur 1982.

Det är så klart diskutabelt var man drar gränsen för punk, som alltid. Men jag vill få in Ebba Gröns förmodligen bästa låt ändå. Flyktsoda. En metafor för sprit, kan antas. Flyktsoda ta mig i land, sätt mig i brand.

Ebba Grön - Flyktsoda på Spotify

The Skids - The Saints Are Coming

Virgin 1978.

Många brittiska popsånger från punkeran handlar om IRA, Irländska Republikanska Armén, som enligt uppgift ska ha dödat Richard Jobsons gode vän som tjänstgjorde som soldat i Nordirland. Fullt rimligt att skriva en jävligt bra låt om, tycker jag.

The Skids - The Saints Are Coming på Spotify

Punken enligt Perfekt Pop

Det är dags för den första temaveckan i Perfekt Pops historia. Det innebär att de kommande sju dagarna kommer att innehålla sju förbaskat bra punklåtar. Mestadels baserat på vad som spelades varmast sommaren 2005 här i huset. Håll till godo!

Marvin Gaye & Tammi Terrell - Ain't No Mountain High Enough

Motown 1967.

Jag tror faktiskt inte att det finns ord att beskriva den otroliga känsla Ain't No Mountain High Enough utstrålar. Marvin Gaye var onekligen en sångare av rang, och det är omöjligt att inte gå på lögnen att han och Tammi Terrell älskar varandra så pass mycket att inget, verkligen inget kan skilja dem åt.

Marvin Gaye & Tammi Terrell - Ain't No Mountain High Enough på Spotify

Franz Ferdinand - Take Me Out

Domino 2004.

Franz Ferdinand revolutionerade indiepopen när de släppte sin Take Me Out för nu över sex år sen. De banade väg för hur många liknande band som helst. Kanske framför allt Arctic Monkeys. Nåja, åter till Take Me Out. Vad är det som gör Franz Ferdinand så utomordentliga? Förmodligen till stor del rytmerna. Take Me Out börjar som en rocklåt ska göra. Med ett snyggt intro. Och det är inte lite snyggt heller. Men mitt i allting ändrar de helt takt och tempo till något klart tydligare dansant. Alex Kapranos har uttalat sig om hur The Stone Roses gjorde det femton år tidigare, gjorde indiepopen dansvänlig, och att det är det som inspirerat honom. Själv ser jag tydliga likheter. Inte i musiken, men i briljansen.

Franz Ferdinand - Take Me Out på Spotify

Generation X - Kiss Me Deadly

Chrysalis 1978.

Kiss Me Deadly gör mig alltid nostalgisk. Den handlar om ungdomar på 70talet. Jag var förvisso inte ungdom förrän trettio år senare, men med mina dåtida ideal känner jag ändå igen mig i många rader. Vad jag framför allt gillar med låten är bilden jag målar upp i huvudet av detta punkepos. Allt känns så otroligt tonårsromantiskt, men på ett coolt sätt. Att sen gitarriffet är ett av de snyggaste jag känner till kan man se som en väldigt stark bonus. Tänk om bara Billy Idol kunde fortsatt så här resten av sitt liv.

Generation X - Kiss Me Deadly, albumspår med liveklipp

The Crystals - Da Doo Ron Ron

Philles Records 1963.

Fenomenet Phil Spector kan inte sägas vara annat än intressant. Kanske även skandalerna som fick honom fängslad men så klart i första hand hans popproduktioner på 60talet. Da Doo Ron Ron är säkerligen ett av de kändaste exemplena på hans Wall Of Sound, kanske även det mest representativa. Genom att spela in flera gitarrer, både elektriska och akustiska unisont, på varandra, skapas som en vägg av gitarrer. Ljud. Riktigt häftig teknik. Låten är inte mycket mer än väldigt bra producerad, men i vissa fall räcker det alldeles utmärkt.

The Crystals - Da Doo Ron Ron på Spotify

David Bowie - The Man Who Sold The World

Mercury 1970.

Det är nog många som förknippar låten med Nirvanas MTV Unplugged-skiva, jag hör dock till dem som gillar originalversionen bättre. Det är främst melodin som är framträdande och lägger sig på minnet. Men den småpsykadeliska folkrocken som ljuder är inte på något vis sekundär. Det är en spännande låt från ett inte fullt så spännande album.

David Bowie - The Man Who Sold The World på Spotify

The Smiths - This Charming Man

Rough Trade 1983.

Jag har ibland reflekterat över låten som att helheten är lite av en symbios. Den hoppiga basen och Johnny Marrs jangliga gitarr lever lite på varandra och fyller upp under Morrisseys som vanligt felfria sång. Trummorna är inge speciella. Alltså perfekta. En av de få låtar som jag gärna dansar till.

The Smiths - This Charming Man på Spotify

Suede - Animal Nitrate

Nude 1992.

1993 inträffade något mycket märkligt på den engelska Brit Awards-galan. En gala skapad av skivbolagen, ämnad för skivbolagen. Pengar pengar pengar. En stor lokal fylld med chefer, managers, och radioartister. Men 1993 fanns det plats för mer än så. NME drev en kampanj att få inindiemusiken i hela ståhejet, och således fick Suede äran att spela sin senaste singel Animal Nitrate. I efterhand har de många gånger pratat om hur fel allt kändes. Brett Andersson står barbröstad och sjunger om knark och sex och inget kunde ha varit mer malplacerat. Men fan så bra det var, att de ändå bara gick upp på scenen och visade att det fortfarande existerar musik med riktig känsla, med riktiga musiker bakom den.

Suede - Animal Nitrate på Brixton Academy 1993

Belle & Sebastian - Another Sunny Day

Rough Trade 2005.

Another Sunny Day är det perfektaste av det perfekta. Hela låtens uppbyggnad med körstämmor, små gitarrfigurer, den otroligt snygga melodin och bara allt över huvud taget. Bättre än så här blir inget. Enda frågetecknet är varför den inte släpptes som singel

Belle & Sebastian - Another Sunny Day på Spotify

The Rolling Stones - Paint it Black

Decca 1966.

Att George Harrison lärde sig spela sitar av Ravi Shankar känner de flesta till. Men vem lärde Brian Jones att spela? Jo George Harrison förstås. Melodin i Paint it Black är en sån där som kan gå och nynna på i timtal. Med glädje. En del låtar sätter sig på huvet och man vill bara bli av med dem, Paint it Black får gärna stanna kvar. Den bistra texten går perfekt ihop med denna melodi, och trummorna bygger på den lite asiatiska känslan som sitaren i övrigt inger. Det är en unik låt.

The Rolling Stones - Paint it Black på Spotify

Billy Paul - Your Song

Epic 1972.

Billy Paul gör Your Song mycket roligare än vad Elton John gjorde i originalet. Upptemposoul istället för lågtempoballad. Det säger ju sig självt liksom. Den är bara jävligt svår att sitta still till.

Billy Paul - Your Song på Spotify

The Stone Roses - Waterfall

Silvertone 1989.

John Squires gitarrslinga är en av de mest minnesvärda från The Stone Roses självbetitlade album som även i övrigt är fullspäckat med superlåtar. 1989 var det det här som revolutionerade både den brittiska popmusiken och sättet att se på dansmusik genom att använda flera tekniker man sedan tidigare gjort i just dansmusik. Rytmer och dynamiska vågor. Och så är Waterfall helt enkelt en av världens bästa låtar.

The Stone Roses - Waterfall på Spotify

Norah Jones - What Am I to You?

Blue Note 2004.

Jazzinfluerad pop kommer nog aldrig bli lika underskön som när den sjungs av sitargurun Ravi Shankars dotter Norah Jones. Allt är så mjukt och skönt. Avslappnat. Bandet spelar perfekt till den lena stämman och det är inte konstigt eller på något vis förvånande att albumet toppat Billboard-listan.

Norah Jones - What Am I to You? på Spotify

David Shutrick - Container

The Record Station 1992.

David Shutrick är också en sån där kille som blivit helt bortglömd. Han hade sin tid strax efter Jakob Hellman, tillsammans med Pontus & Amerikanerna, Webstrarna, Perssons Pack och så vidare. Container är en fantastisk kärlekshistoria med en ännu mer fantastisk melodi och briljant arrangemang.

David Shutrick - Container, musikvideo

Robbie Williams - Old Before I Die

Chrysalis 1997.

Det råder nog ingen tvekan om att Robbie Williams första soloalbum även är hans bästa. Kanonlåt efter kanonlåt radas upp och bäst av dem alla kanske är Old Before I Die. Typisk brittisk poprock från samtiden. Låter nästan som att det skulle kunna va Oasis. Fast bättre.

Robbie Williams - Old Before I Die på Spotify

Erasure - A Little Respect

Mute 1988.

Erasures synthpop är inte alltid allt för förtjusande. Lite för glattig, lite för tunn och ljus ljudbild. Men i fall som A Little Respect så är den visst helt förtjusande. Melodin är en av de snyggaste man kommer över, och Andy Bells falsettsång är skitsnygg.

Erasure - A Little Respect på Spotify

Big Star - Thirteen

Ardent 1972.

Big Stars svävande gitarrer var stilsättande för många efterföljande band. Tidigare i våras dog frontmannen Alex Chilton nästan helt oupmärksammat. Sånt är sorgligt, han förtjänar mer. Thirteen är en sång som förmodligen nästan alla kan relatera till. En vacker ballad om hur det är att vara kär i de tidiga tonåren. Den är helt fenomenal.

Big Star - Thirteen på Spotify

Meat Loaf - Read 'Em And Weep

Epic 1981.

Självklart är det diskutabelt om en stor, bombastisk rockballad kan räknas som perfekt pop. Men det är en bra bombastisk rockballad. Meat Loafs sångprestation är oklanderlig och lyriken väldigt fin.

Meat Loaf - Read 'Em And Weep på Spotify

The Perishers - My Heart

NONS 2003.

My Heart är bara väldigt fin. Mysig. Snygg. Perfekt.

The Perishers - My Heart på Spotify

The Primitives - Crash

RCA Records 1988.

Enligt rykten ska Morrissey vid något tillfälle i slutet av åttiotalet ha utnämnt The Primitives till ett av sina favoritband. Huruvida detta stämmer och i så fall haft någon inverkan på deras karriär kan man inte mer än spekulera i men ett som är säkert är att deras debutalbum klart och tydligt visar hur man gör ren, enkel och melodiös popmusik. Crash är ett praktexempel som slår det mesta av konkurrensen. Bara helt enkelt så himla bra pop.

The Primitives - Crash på Spotify

Barenaked Ladies - War On Drugs

Reprise 2003.

Varje år begår över en miljon människor på jorden självmord. Över en miljon människor har ett liv som är så förjävligt att de inte orkar leva med sina problem längre. Mitt bland låtar som handlar om vykort med apor på, hur man uttalar ordet "aluminium" eller helt enkelt att shoppa tycker Barenaked Ladies att det är klart befogat att behandla ämnet självmord också. Samma år som skivan släpptes rankades Prince Edward-viadukten i bandets hemstad Toronto som den plats där näst flest självmord begås, i världen, och det är det låten handlar om. Dessa kanadensare gör det sannerligen svårt att hålla tårarna borta.

Barenaked Ladies - War On Drugs på Spotify