Jet - Bring It on Back

Atlantic 2006.

I motsats till The La's There She Goes som jag skrev om i går, så är Bring It on Back en helt vanlig rocklåt. Den följer popstrukturen med vers, refräng, vers, refräng, stick, refräng. Detta gör den inte mindre bra, utan i det här fallet är det snarare tvärtom. Den använder vanliga harmonier och vanlig struktur, men gör det på ett väldigt bra sätt. Dynamiken mellan lugnet i verserna och disten i refrängerna ger ett momentum som håller låten igenom, skickligt gjort.

Jet - Bring It On Back på Spotify

The La's - There She Goes

Go! Discs 1988.

There She Goes är en rätt så speciell låt i den bemärkelsen att det egentligen inte finns några verser. För att låta som en vanlig poplåt på nästan tre minuter brukar man oftast ha mer än dryga tio textrader också, det har inte There She Goes. Den byggs upp av ett magnifikt popriff (givetvis på en Rickenbacker-gitarr) som ligger under mellanspel och refräng. Det faktum att det riffet räcker, att verser och mer text nästan hade känts överflödigt, gör There She Goes någorlunda unik och helt och håller fantastisk.

The La's - There She Goes på Spotify

Ian Hunter - Ships

Chrysalis 1979.

Fram till i går hade jag bara hört Barry Manilows tolkning av låten, tills jag såg Ian Hunters namn krediteras för både text och musik. Låten i sig är förstås lika jättebra, det är ju samma låt, men i originalversionen får man Mick Ronsons produktion och E Street Band som kompmusiker. Givetvis blir det då än bättre.

Ian Hunter - Ships på Spotify

Spice Girls - Stop

Virgin 1997.

Att Spice Girls-hysterin även bjöd på en del kvalitativ musik är väl rätt så välkänt. Stop är lite bättre än alla deras andra singlar dock. Den spinner vidare på 80talets Motown-inspirerade neo-soul med glitter och syntet. Det är urläckert.

Spice Girls - Stop på Spotify

The Animals - Don't Let Me Be Misunderstood

Columbia 1965.

Ursprungligen inspelad av Nina Simone måste det varit svårt att se Don't Let Me Be Misunderstood som en poplåt. På nåt sätt letade den sig fram till The Animals ändå, som på typiskt The Animals-manér gjorde 60tals r&b-av den. Det är snyggt som tusan.

The Animals - Don't Let Me Be Misunderstood på Spotify

The Killers - A Great Big Sled

Island 2006.

Det är fint när moderna indierockare gör julmusik, och dessutom gör den bra. A Great Big Sled låter som The Killers plus lite julsyntar, bjällror och en text om denna kalla vinterhögtid. Brandon Flowers träffsäkerhet i melodin är lika självklar som alltid, likaså arrangemanget. The Killers bevisar även i jultider att de är ett av 00talets starkaste popmakare.

The Killers - A Great Big Sled på Spotify

Elvis Presley - Winter Wonderland

RCA 1971.

Elvis röst kan också väl förknippas med julen. Den djupa stämman har inspirerat många till att sjunga sånger om vår allra mest kära högtid. Winter Wonderland skrevs redan på 30talet och sen långt tillbaka har den räknats av allmänheten som en sån där julstandard, som ofta är med på julskivor. I Elvis fall kom den med på hans andra julalbum, i en precis lagom inspelning. Varken för lite eller för mycket, allt är på sin plats.

Elvis Presley - Winter Wonderland på Spotify

John Lennon & Yoko Ono - Happy Xmas (War Is Over)

Apple 1971.

Ibland finns det många olika sätt att säga samma sak, att sprida sitt budskap på. Exempelvis det om fred på jorden, som John Lennon inte allt för sällan proklamerade för. Ett sätt att göra det var genom Imagine förstås, ett annat var att hälsa god jul på ett lite annorlunda sätt. Utöver den uppenbara krigprotesten i titeln finns ett annat ställningstagande de flesta hoppar över vid jul. Men likväl sjunger han väldigt fint om att förena alla människor av olika slag. För så gör han ju. Och God Jul.

John Lennon & Yoko Ono - Happy Xmas (War Is Over) på Spotify

The Smashing Pumpkins - Christmastime

A&M 1997.

Hela låten är julmagi. Det känns juligt utan någon egentlig anledning utöver några små klockor här och var. Texten beskriver en julidyll med barn som leker vid granen, och reminiscerande av hur julen var som liten.

Jul, jul, strålande Smashing Pumpkins förmåga att fånga julen i Christmastime.

The Smashing Pumpkins - Christmastime på Spotify

Bobby Helms - Jingle Bell Rock

Decca 1957.

På 50talet när allt var rock'n'roll blev så klart även julen det. Jingle Bell Rock är en perfekt låt. Arrangemanget, melodin, gitarren. Grymt! Juligt. Toppen! Det har gjorts många inspelningar, många många, en del bättre än andra. Inte ens Arcade Fire tokiga spexvariant slår den verkliga klassikern som originalet innebär.

Bobby Helms - Jingle Bell Rock på Spotify

Darlene Love - Christmas (Baby Please Come Home)

Philles 1963.

Inget inbringar julkänslor på samma sätt som Phil Spectors A Christmas Gift For You. Hans Wall of Sound under första halvan av 60talet är nästan synonymt med julen för mig. Christmas (Baby Please Come Home) är en av de grundläggande julpoplåtarna, och har spelats in av hur många som helst för låten i sig är så pass skitbra att folk inte tycker sig få nog av tolkningar. Den är verkligen så bra, Darlene Love sjunger den verkligen så bra som det är möjligt också. Med henne och Spector är det uppenbart att originalversionen fortfarande även är den definitiva, bästa versionen.

Darlene Love - Christmas (Baby Please Come Home) på Spotify

Barenaked Ladies - Jingle Bells

Desperation 2004.

Barenaked Ladies - Världens mest helfestliga band. Deras tolkning av Jingle Bells är totalt tokig. Den inleds väldigt vacker med piano och Steven Pages fylliga stämma. Än så länge en fin balladversion av låten, med prima färgningar på pianot.

Efter första refrängen händer något. Galet.

Allting går plötsligt i ultratempo och Steven Page är mer gaphals än finstämd. Det är utmärkt. Den klassiska skämtraden "Jingle bells, Batman smells, Robin lay an egg" et cetera gör sig perfekt.

Sedermera, diverse solon och snygga arrangemanspoänger. Mer tjo och tjim och världens överlägset mest helfestliga jullåt är klar.

Barenaked Ladies - Jingle Bells på Spotify

Julen enligt Perfekt Pop

På fredag är det julafton, därefter följer ytterligare två dagar julens huvudfirande. Dessförinnan vill man infinna sig i julkänslor och sånt där trevligt, och därför inleds nu Perfekt Pops julvecka.

Cake - Rock 'n' Roll Lifestyle

Capricorn 1993.

Cake har alltid varit ett band med humor. Uppenbarligen redan på sin debutsingel. Full av sarkasm som pekar på hur rockmusiken blivit kommersiell. De gör det med finess och som sagt humor. Välspelat och gitarrlicken i låten är asballa. Simpelt och snyggt.

Cake - Rock 'n' Roll Lifestyle

Culture Club - Karma Chameleon

Virgin 1983.

Hundra procent älskvärd new wave-pop. Culture Clubs signaturlåt, mer eller mindre, fullt förståeligt. Årets brittiska singel 84. Munspelet är perfekt och lyriken i refrängen briljant. Både just nyckelfrasen - karma chameleon - och efterföljande raden "loving would be easy if your colours were like my dream", urläckert. Den halverade refrängen efter cirka tre fjärdedelar av låten är helt och hållet genial.

Culture Club - Karma Chameleon på Spotify

The Bangles - Eternal Flame

CBS 1989.

Eternal Flame är ovanligt välpolerad för att vara The Bangles. En finstämd ballad. En av låtskrivarna placerar den mitt emellan The Beatles och The Byrds. Nåväl, vill man göra det så får man väl. Själv vet jag inte om den verkligen hör hemma där. Men det är en fin låt.

The Bangles - Eternal Flame på Spotify

Pinto - Iron And Rust

Krusty Stills 2007.

Vem tusan är Pinto? Det var frågan jag ställde mig när jag sökte igenom Anna Järvinens tidigare verk. Uppenbarligen hade jag helt missat denna svenske popkille. Jag tänkte att det är väl lika bra att undersöka saken, se om det håller. Det höll. Iron And Rust är en vacker kärlekssång i strax över två minuter. Duett med Anna Järvinen allså, vilket givetvis bidrar till än större popromantik. Hon har ju rösten som inte kan ljuga.

Pinto - Iron And Rust på Spotify

Kaiser Chiefs - Oh My God

Drowned in Sound 2004.

Kaiser Chiefs blev utnämnda till kopior och tristess av somliga när de slog igenom precis i mitten av 2000talet. Min åsikt är nytänkande och briljans. De låter så urbrittiska som det bara är möjligt, det är bara inte tänkbart att ett amerikanskt band skulle låta så. Reggae- eller kanske snarare skarevival-från-sena-70talet-influenserna i just Oh My God är påtagliga. I övrigt är det tydligt att de lyssnar mycket på det brittiska 80talet och hämtat inspiration därifrån. Kaiser Chiefs har samlat sina favoritljud, och skapat en egen sfär för dem, en brittisk popsfär som man gärna låter sig sugas in i.

Kaiser Chiefs - Oh My God på Spotify

The Who - Behind Blue Eyes

Decca 1971.

The Who var stora. Störst för vissa. De skapade rock'n'roll så som den efter dem skulle gestaltas. Behind Blue Eyes innehåller både en av världens finaste melodier och även lyrik, framför allt i kombinationen med varandra. Och hur de öser på i sticket är unikt så väl som så typiskt The Who. Det var ett väldigt talangfullt band, framför allt just Pete Townsend när han skrev Behind Blue Eyes.

The Who - Behind Blue Eyes på Spotify

Mauro Scocco - Sarah

The Record Station 1988.

Sarah. Ingen svenska som bär det namnet lär ha undgått skämtsamt sjungande på Mauro Scoccos superhit från bekanta och obekanta. Den sjungs med all rätt. Raden "ta på dig jackan så går vi ut och går" är ganska tafflig, men melodin desto starkare. Reverbtrummorna och den ganska stora men inte rymliga produktionen är typisk svenskt sent 80tal, på det bra sättet.

Mauro Scocco - Sarah på Spotify

Anna Stadling - Röd snö

Warner 2010.

För några år sedan - tror det var mellan Staffan Hellstrands två skivor Elektriska gatan och Motljus - förmodligen då runt 2005, fanns diverse liveupptagningar och osläppta demoinspelningar som han hade gjort att tillgå på hans dåvarande hemsida. Jag kom över en låt som hette Röd snö med Anna Stadling på sång. Sedan dess har låten återkommit till mitt huvud och melodin i refrängen är en av de ljuvaste tänkbara. När hon släppte sitt nya album för ett par månader sen läste jag ett par svala recensioner och orkade inte bry mig om att titta närmare, men här om dagen upptäckte jag att just Röd snö fanns med på denna skiva. Den låter givetvis mer färdig nu, det är samma låt i andra kläder. Demoversionen är fortfarande väldigt snyggt avskalad men denna countrypopsång som nu finns utgiven, är inte sämre. Staffan Hellstrand när han är som bäst, och ett underbart sångpålägg med bra komp. Tack för sådan här pop som passar utmärkt i kalla vintertider.

Anna Stadling - Röd snö på Spotify

The Supremes - You Can't Hurry Love

Motown 1966.

Åter när man kommer till Motowns 60tal är produktionen helt magisk. Det finns liksom inget mer att säga än att det är helt och hållet felfritt, perfekt. Man funderar på varför inte all musik låter så. Det svänger utav bara helvete och körer och leadsång och ja allting är exakt där det borde.

The Supremes - You Can't Hurry Love på Spotify

The Tellers - Like I Say

PIAS 2010.

För lite mer än tre år sedan, på Emmabodafestivalen 2007 hade jag förmånen att få se The Tellers tidigt i sin karriär. Vid det laget hade de bara släppt en självbetitlad EP som var smarsmakat inspelad men live var det lite mer drag. Intrycken sa The Libertines fast mer akustiskt än elektriskt. Och belgiskt. Så fortsatte det när jag lyssnade på deras första fullängdare som släpptes senare samma år. Nu har den spridit sig lite utanför deras hemlands gränser och i år har deras nya album släppts. Man känner väl igen sig i den mjuka men smått raspiga sången, den otroligt charmanta belgiska accenten och fingertoppskänslan för popmusik.

The Tellers - Like I Say på Spotify

Frankie Valli - Can't Take My Eyes Off You

Philips 1967.

Frankie Valli är när allt kommer omkring ett relativt okänt namn. The Four Seasons är inte heller något som folk känner igen. Men Can't Take My Eyes Off You har nog betydligt fler en relation till. Låten är så löjligt behaglig att man bara kan mysa i oändligheter. Tänk om ändå livet också var sånt.

Frankie Valli - Can't Take My Eyes Off You på Spotify

Macy Gray - I Try

Epic 1999.

90talets återuppståndelse av soul i typiskt popformat bjöd på mycket snyggt producerad musik. TLC har nämnts, och Macy Gray har i sin röst klara likheter med Tionne Watkins i just TLC. Musiken är mer åt radiohållet, men melodin är stark och sångprestationen likaså. Till och med tonartshöjningen är en bra idé.

Macy Gray - I Try på Spotify

Daft Punk - Something About Us

Virgin 2001.

Discovery är en bra skiva. Riktigt bra. Den animerade stumfilmen som gjordes till albumet, Interstella 5555 är även den ett rent mästerverk. Something About Us är den mest avslappnade låten på skivan upplever jag. Slick produktion och funkig bas. Snygg vocoder på sången och sen har man en perfekt låt.

Daft Punk - Something About Us på Spotify

Manfred Mann - The Mighty Quinn

Fontana 1968.

Originalversionen av låten gick under namnet Quinn the Eskimo, med Bob Dylan som upphovsman. Som i flera andra lägen finns dock en väldigt bra tolkning av hans låt, i detta fall av Manfred Mann (Cornershop har också spelat in låten med mycket lycka, fantastisk version även den). 60talspop med twisten att det är en Dylan-låt. Det låter som vad som helst från tiden, men det är inte vad som helst. Det är skitbra.

Manfred Mann - The Mighty Quinn på Spotify

The Housemartins - Get Up Off Our Knees

Go! Discs 1986.

Jag frågar mig själv ibland varför inte The Housemartins släppte Get Up Off Our Knees som singel, personligen ser jag den som albumets kanske starkaste spår. Otrolig hitfaktor. En låt som omöjligen lämnar någon åhörare annat än glad. Dynamiken mellan vers - brygga - refräng är suverän. Låten håller sitt momentum på topp rakt igenom.

The Housemartins - Get Up Off Our Knees på Spotify

George Michael - Faith

Columbia 1987.

Avskalat med bara en akustisk gitarr, bas och rytmsektion (och elgitarrsolot) fokuserar Faith på just rytmen och sången vilket görs alldeles fenomenalt. Det finns spår av 60talssoul i låten som sådan men med helt annan produktion. Samtidigt som den på många sätt är typiskt 80talistisk finns en tidlöshet som gör att den kommer fortsätta hålla lika bra 20 år till, som den gjort de 20 år som passerat sen den släpptes.

George Michael - Faith på Spotify

Thin Lizzy - Cowboy Song

Vertigo 1976.

En aning klyschig historia om en cowboy som rider över Texas vidder som speglar en viss romantik och cinematik. Vidare har låten världens snyggaste gitarrsolo (kanske världens två snyggaste gitarrsolon rent av). Phil Lynotts låtskrivarförmåga kan inte rimligen ifrågasättas av någon som hört Cowboy Song.

Thin Lizzy - Cowboy Song på Spotify

Irene Cara - Flashdance... What a Feeling

Casablanca 1983.

Ett till exempel på när Giorgio Moroder visar sin stundtals briljanta sida som producent och låtmakare. Tillsammans med Billy Idols dåtida medhjälpare Keith Forsey (liksom i flera andra fall) gjorde han temalåten till filmen Flashdance. Vare sig man gillar filmen och låten i sitt sammanhang eller inte, tordes jag kunna påstå att låten i sig är 80talet i sin yttersta skönhet.

Irene Cara - Flashdance... What a Feeling på Spotify

Dawn feat Tony Orlando - Tie a Yellow Ribbon Round the Ole Oak Tree

Bell 1973.

Idén om ett gult band kring ett träd kommer ursprungligen från att kvinnor bar gula band i håret för att visa hängivelse till sina makar som var ute och krigade i cirka forntidens USA. I sången bes kvinnan binda ett gult band kring en gammal ek för att mannen när han kommer ut ur fängelset ska kunna se om hon väntar på honom eller inte. Rätt söt historia, snygg melodi.

Dawn feat Tony Orlando - Tie a Yellow Ribbon Round the Ole Oak Tree på Spotify