Johnny Flynn & The Sussex Wit - Tickle Me Pink

Vertigo 2008.

Jag minns inte tillfället då jag första gången hörde Tickle Me Pink. Jag vet inte om det minnet kanske blivit förblindat av ljuset. Vad jag minns är dock att jag med ens hade en nya favoritlåt. Tickle Me Pink var det bästa jag hört på länge i sin stil. Grunden ligger i brittisk folkmusik men Johnny Flynn applicerar den på popmusik och det känns genuint och lagom experimentellt. Kompbandet är fantastiskt. Jag fick senare en gudasänd gåva när jag plötsligt en dag kunde läsa hans namn i listan över nya bokningar till Acceleratorfestivalen till vilken jag skaffat mig en biljett. 08 var ett fantastiskt musikår för min egen del med väldigt många suveräna album och liveframträdanden, men mitt smått nervösa samtal med Johnny Flynn (han verkade i och för sig ännu mer nervös) efter hans spelning står ut som en av höjdpunkterna. Tickle Me Pink är till viss del uppgivet aggressiv på ett sansat och tillbakadraget sätt. Väldigt bra arbete med dynamiken. Och jag minns min lycka när jag satt och skrålade med för full hals om och om igen tills rösten försvann.

Johnny Flynn & The Sussex Wit - Tickle Me Pink på Spotify